Psycoach

Psycoach

********************

Positiv psykologi är vetenskapen om vad som skapar optimalt välbefinnande.
Psycoach är bloggen om positiv psykologi. Här kan du läsa om lyckoforskning, positiv psykologi, välbefinnande, kognitionsvetenskap, hjärnan, medvetandet mm.


Prova att göra en 30 dagars lyckoboost! Varje dag läser du om och provar att göra en övning som enligt lyckoforskningen ökar välbefinnandet. Vill du gå direkt till lyckoboostinläggen kan du klicka här. (Börja med #1)

Fånga lyckan

LyckaPosted by LinneaM Sun, September 13, 2009 23:54:24

Varför ska man sträva mot att vara lycklig? Ofta anses den frågan inte behöva något svar, den är snarare det slutgiltiga svaret på andra frågor. Allt som kan motiveras med "det gör mig lycklig" ger inga följdfrågor. Vi har helt accepterat lyckan som ett högsta mål utan att ifrågasätta det. Men jag vågar mig ändå på att ställa den förbjudna frågan:

Varför ska man vara lycklig?

Jag har tidigare nämnt att man numera kan bevisa att lyckliga människor lever längre och friskare liv, och dessutom kan njuta av en hel hög andra hälsofördelar. Men människor jagade ju lyckan långt innan de bevisen dök upp (för inte alls länge sedan). Filosofer har i alla tider försökt förstå sig på lyckan och flera religioner (om inte alla?) nämner lyckan som ett mål. Dalai Lama har skrivit en bok om lycka och menar att det är själva meningen med livet.

Men hur har vi kommit fram till detta? Att vara lycklig är ju ändå något så abstrakt som en känsla, som egentligen inte ens går att beskriva med ord. Ändå nickar vi förstående när någon motiverar sina val med lycka. Är lyckan ett inbyggt begrepp i det mänskliga medvetandet? Ett mål som alla kan förstå och sträva mot utan att ens definiera det?

Det verkar ju lite som att någonstans på vägen har vi tappat kartan, för om vi verkligen visste varför vi ville vara lyckliga skulle vi väl se till att vara det? Det finns ju lyckliga människor så det är bevisligen inte omöjligt. Vad är det de har förstått som resten missat?

En intressant tanke, som kan vara den missade pusselbiten, är att lyckan i själva verket inte alls är ett mål på kartan. För att bli lycklig måste du göra något som gör dig lycklig. Det innebär att lyckan är en biprodukt av att du gör något annat. Lyckan går inte att "casha in" när man kommer fram, det gäller att fånga den i farten.

Jag tycker det är fascinerande att vi så hängivet söker lycka utan att ställa frågan varför den är det högsta målet. Eller räcker "det är skoj" som svar? Det kanske det gör? Det kanske helt enkelt bara är en hedonistisk strävan bland andra?

Varför vill du vara lycklig?

  • Comments(8)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.
Posted by Stefan Fri, October 16, 2009 18:59:02

Förmåga till njutning, ja. Inte specifika njutningar. Det är den viktiga skillnaden!

De som har en nedsatt förmåga till njutning är förmodligen överfyllda av diverse njutningsämnen, underhållning och stimuli. Då blir man kräsen och bekväm. De behöver snarare åka på retreat ut i skogen och lida lite, snarare än att hitta en ännu kickigare kick. Jag kan mycket väl tänka mig att man blir olycklig om man tappar förmågan att njuta, men anledning till att man gör det är förmodligen inte brist på njutningar utan överflöd av dem.

Posted by LinneaM Fri, October 16, 2009 17:04:42

Javisst Stefan, men en del av vägen är njutningen. Det spelar mindre roll om man njuter av falukorv eller oxfilé men själva förmågan till den sinnliga njutningen är viktig för att kunna vara lycklig.

Posted by Stefan Fri, October 16, 2009 12:22:46

Vilka intressanta svar! Jag instämmer i dem alla.

Den som är i grunden olycklig (av någon anledning) kommer att försöka avhjälpa det med sinnlig njutning. Men precis som med knark och andra njutningsmedel och kicksökeri sker en tillvänjning så man behöver allt mer raffinerade saker för att få tillfälliga, njutningsinducerade lyckorus. Vi kallar ibland den som inte njuter av pasta med köttfärssås, men väl av gåsleverpaté, för en livsnjutare, men i själva verket är det raka motsatsen. Sådana "livsnjutare" har egentligen svårt att njuta av livet - för dem duger bara den absolut fetaste grädden.

Detta förlopp kallas att söka eller jaga lyckan (och implicerar alltså att vi inte redan har den), men det är egentligen fråga om att jaga njutningar. Det leder inte till lycka, utan är ett substitut för lycka. Om man *är* lycklig, då spelar de yttre omständigheterna mycket mindre roll. En aldrig så enkel måltid som man lagat och får äta med sina vänner, ger ofantligt mycket mer än en saftig oxfilé som man får äta själv. Det är när man är ensam som man behöver oxfilén.

Finns det då något som förhåller sig till lycka, på samma sätt som lycka förhåller sig till njutning? Ja! Och det är det som Julia är inne på när hon talar om frihet, sällhet i alltet. Att vara All-ena är en annan känsla än att vara ensam. Då gör det liksom inget att man är ensam, precis som bristen av oxfilé inte är särskilt relevant om man är lycklig. Sällhet eller inre frihet är en högre känsla än lycka. Omständigheterna runt omkring kan vara mycket olyckliga - man kanske just ska till att avrättas eller så. Men det spelar i det läget ungefär lika stor roll som det faktum att man äter falukorv och inte oxfilé med sina vänner.

Det slår mig nu att jag inte svarat på frågan utan bara kommenterat andras svar. Alltså, jag vill inte *inte* vara lycklig. Men jag kan inte säga att jag *vill* vara lycklig heller, för jag tror att en sådan stark, aktiv vilja liksom blåser omkull det sköra hus som är Templets förhus. Vad ska jag säga - jag är lycklig, så det är en icke-fråga. Lyckan vidmakthålls inte av en stark inre önskan av att vara lycklig, utan den kommer liksom på köpet, som färdkost inför resan. Ibland försvinner den, men jag gillar det med.

Jag tror att uppgiften för en psykologisk coach är att se människan och den väg hon vandrar på, och inte styra om den vägen till ett nytt Mål som är Lyckan, utan snarare visa den sökande att det är vägen som varit målet hela tiden. Visa vägen, helt enkelt.

Posted by Elin Thu, September 17, 2009 23:09:35

För att det gör att jag känner mig fri och inspirerad! Det gör att jag vågar mer och kan således göra det mesta av mitt liv!
Det gör också att jag inte lyssnar på mitt ego som ibland (eller ofta) vill säga saker till mig som inte riktigt stämmer. Jag har lättare att skilja på egot och sanningen då.

Posted by julia Mon, September 14, 2009 10:47:58

När jag är lycklig är jag fri från det som denna fysiska värld fängslar mig i. Att vara fri är det absoluta målet och meningen för då upplöses egot och jag förstår att jag är, och alltid har varit, en del av alltet. Att förstå det är allt jag behöver som andlig varelse i en mänsklig kropp.

Posted by Eveliina Mon, September 14, 2009 10:16:58

men varför skulle man vilja vara olycklig? det är verkligen en bra fråga, men samtidigt är det för mig så självklart att ingen, som inte är machoist, vill vara olycklig, och att det onekligen är därför folk strävar efter att vara lyckliga. även om jag förstår poängen med att sträva efter att må bra, istället för att sträva efter att inte må dåligt.

Posted by LinneaM Mon, September 14, 2009 09:39:01

Om svaret är att du inte vill vara olycklig ställer jag fortfarande frågan "varför".

You make som sense, men mer klassisk psykologiskt sense än positiv psykologisk sense om din strävan är att slippa må dåligt istället för att sträva mot att må bra.

Posted by Eveliina Mon, September 14, 2009 00:35:49

Kanske för att man inte vill vara olycklig? Vilket införstått tycks vara det enda andra alternativet. Inte för mig, men för många andra. Jag skulle vilja påstå att lycka kommer i korta stunder, det gäller att få allmäntillståndet som råder för det mesta annars att inte vara helt olidlgt, mer bekymmersfritt en ren och skär olycka. Am I making any sense?