Psycoach

Psycoach

********************

Positiv psykologi är vetenskapen om vad som skapar optimalt välbefinnande.
Psycoach är bloggen om positiv psykologi. Här kan du läsa om lyckoforskning, positiv psykologi, välbefinnande, kognitionsvetenskap, hjärnan, medvetandet mm.


Prova att göra en 30 dagars lyckoboost! Varje dag läser du om och provar att göra en övning som enligt lyckoforskningen ökar välbefinnandet. Vill du gå direkt till lyckoboostinläggen kan du klicka här. (Börja med #1)

Split-brain

HjärnanPosted by LinneaM Sat, October 24, 2009 18:39:09

En av de mest diskuterade frågorna om sambandet mellan hjärnan och medvetandet handlar om "split-brain"-patienter som genomgått ett ingrepp där men kapar kontakten mellan hjärnhalvorna. Operationen var populär på 1950-talet (innan dagens medicinering fanns) och utfördes på patienter med svår epilepsi för att förhindra spridning av epilepsianfall mellan hjärnhalvorna.

Detta låter ju som en riktigt radikal operation men underligt nog så vaknade patienterna efteråt och kände sig inte alls isärkopplade eller tudelade. Anfallen mildrades och det mesta kändes precis som vanligt. Men operationen har en fascinerande bieffekt som satt myror i huvudet på många medvetandeforskare. För att kunna beskriva den ska jag först kort förklara hur en frisk hjärna fungerar.

Hjärnans två halvor styr varsin halva av kroppen spegelvänt. Det innebär att höger hjärnhalva samarbetar med vänster hand, öga, stortå och vice versa. I en hjärna med intakt kontakt mellan halvorna fungerar detta utan ansträngning och båda kroppshalvorna kan interagera med båda hjärnhalvorna. Men när kontakten kapas kan underligheter ske främst med den högra hjärnhalvan. Den språkliga förmågan sitter nämligen i vänster hjärnhalva så högra hjärnhalvan kan inte kommunicera verbalt. Detta innebär att när en split-brain-patient får se en bild i den delen av synfältet som styrs av den "stumma" högra hjärnhalvan kan patienten inte säga vad han såg. Däremot kan han med vänster hand rita vad han såg utan att i förväg veta vad bilden kommer föreställa. Likaså kan vänsterhanden peka på rätt svar eller plocka upp rätt objekt.

Detta är inget patienten lider av i sitt vardagliga liv eftersom man utanför laboratoriemiljö alltid använder båda hjärn- och kroppshalvorna samtidigt. Men ibland uppstår även till vardags ett fenomen som av en fransk neurolog döptes till "la main éstrangère", på svenska "den främmande handen". Det yttrar sig i form av att den ena handen motarbetar den andra. Det kan innebär att en hand letar efter strumpor i en låda samtidigt som den andra handen smäller igen lådan. Eller att den ena handen knäpper skjortan medan den andra knäpper upp.

Detta har ibland tolkats som att den högra hjärnhalvan får ett eget medvetande efter en split-brain-operation eftersom den kan skapa motstridiga reaktioner i kroppen och självständigt tolka intryck utan ord. (Men idén i förra inlägget om att språk är en förutsättning för medvetande säger emot tolkningen att den ordlösa högra hjärnhalvan har ett medvetande.) Dessa bieffekter av operationen är förstås förbryllande för forskarna. Vi vet fortfarande inte mycket mycket om hur medvetandet fungerar i en "hel" hjärna och när man dessutom ska ta hansyn till sådana här forskningsresultat tätnar mystiken kring medvetandet ytterligare.

Det ska dock påpekas att den här operationen enbart gjorts på redan sjuka epileptiska hjärnor och att varje patient, och därmed också varje operation och varje resultat är unik/t. Det är oklart vilka slutsatser som går att dra till friska hjärnor.


Jag reagerar på att den högra hjärnhalvan tolkas som stum, och ibland också dum, bara för att den inte kan kommunicera verbalt. Den kan ju uttrycka sig ändå och det råder ingen tvekan om att informationen kommer in i höger hjärnhalva. Saken är bara den att den kommer ut på annorlunda sätt än vi är vana vid.

Men är den högra hjärnhalvans tolkning av information egentligen så märklig eller är vi bara ovana? Om vi genom livet fick öva upp båda hjärnhalvorna lika mycket, skulle fenomenet verka lika konstigt då?

Tänk om skolan var lika fokuserad på den högra hjärnhalvan som den vänstra och provsvaren varannan gång skulle ritas istället för skrivas, om vi skulle visa känslor med kroppen istället för att prata hos psykologen och om ordlös kunskap (intuition) vägde lika tungt som logik och var något alla fick öva på...


  • Comments(1)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.
Posted by Rolf B Mon, January 18, 2010 23:30:13

Jag håller med om att man bör värdera icke-språkliga kompetenser mer. Det räcker inte med att ha ett språk – vi måste ha något att prata om också! Jag tror personligen inte att vårt medvetande är rent språkligt, men vi använder ju språket jämt, så det är inte konstigt att det tar stor plats.

Tanken att höger hjärnhalva är omedveten intuition och vänster är medvetande och eftertanke tilltalar mig, även om det troligen är en grov förenkling. Man säger väl ofta att höger lever i nuet, är bra på rumslighet, konst, musik och känslor, medan vänster sköter tal, logik och planering. Höger anses också vara snabb och göra mycket på en gång, men vänster gör bara en sak i taget, långsamt.

I så fall är det två spelare med olika kompetens som kan samarbeta för sitt gemensamma bästa. Nørretranders kallade medvetandet för "jag" och det omedvetna för "mig". "Jag lär mig spela ett pianostycke" betyder att medvetandet tragglar en ton i taget. Men sen lyser "mig" upp och säger "jaså, var det så här du menade", varpå stycket bara flyter fram ur fingrarna med känsla och allt.

När jag ska lösa ett problem, försöker jag se till att "mig" blir bekant med problemet på så många sätt som möjligt. Om man sedan släpper problemet kan det poppa upp en lösning när man minst anar det.

Av samma skäl lär man sig nog läxor bäst om man tar i kunskaperna på flera sätt och med så många sinnen som möjligt – skriver sammanfattningar, ritar bilder, pratar med andra osv. Du tjänar säkert massor på att blogga om din kurs!

Jag har upplevt några otroliga flow-situationer där "jag" efter målmedvetet arbete bara kan luta sig tillbaka och njuta av allt som plötsligt behagar strömma ut från "mig". I ett sådant läge får "jag" absolut inte lägga sig i, för då bryts förtrollningen. Då är det bara att tacka, ta emot och hålla störningar på avstånd.