Psycoach

Psycoach

********************

Positiv psykologi är vetenskapen om vad som skapar optimalt välbefinnande.
Psycoach är bloggen om positiv psykologi. Här kan du läsa om lyckoforskning, positiv psykologi, välbefinnande, kognitionsvetenskap, hjärnan, medvetandet mm.


Prova att göra en 30 dagars lyckoboost! Varje dag läser du om och provar att göra en övning som enligt lyckoforskningen ökar välbefinnandet. Vill du gå direkt till lyckoboostinläggen kan du klicka här. (Börja med #1)

Hjärnans kunskap och kroppens visdom

BeteendePosted by LinneaM Sun, August 14, 2011 10:01:26
Vi lever i ett samhälle som i stor utsträckning bygger på logik, teori och tanke. Men vi är trots allt inte bara logiska varelser utan något mycket mer. Flera undersökningar har visat att kroppen, magkänslan och intuitionen (eller vad man nu väljer att kalla det) inte bara uppfattar mer än hjärnan utan dessutom gör det mycket snabbare.

I en studie lät man försökspersoner spela ett kortspel med sig själva. Framför dem fanns fyra kortlekar, två blåa och två röda. De skulle dra ett kort från valfri hög och vann eller förlorade pengar beroende på kortets valör. Vad de inte visste var att kortlekarna var riggade så att det inte gick att vinna med kort från de röda kortlekarna utan bara med kort från de blå. Efter ungefär 50 dragna kort började de flesta försökspersonerna ändra sitt beteende och dra fler blå kort, dock utan att riktigt veta varför. Först efter ca 80 kort blev det uppenbart för dem på vilket sätt kortlekarna var manipulerade.
När man undersökte fysiologiska förändringar hos försökspersonerna genom att mäta stressreaktioner i form av fuktighet på handflatan, visade det sig att kroppen reagerar långt tidigare. Redan efter ca 10 kort börjar handflatorna reagera i stress när handen närmar sig en röd kortlek. Kroppen vet alltså vad som pågår långt innan hjärnan har en aning.

Detta bekräftas av ytterligare studier som gjorts med personer som har skadat en viktig del av hjärnan som är involverad i sortering och prioritering av information och är viktig vid beslutsfattande. Personerna med den här hjärnskadan fick göra samma sak med kortlekarna men deras handflator reagerade inte alls. Det märkvärdiga är att trots att de också lyckades räkna ut hur kortlekarna var riggade efter ca 80 kort förändrade det inte deras beteende. De fortsatte ta röda kort fast de logiskt sätt visste att de skulle förlora på det.

Den här "inre kompassen" som kroppens visdom kan sägas vara är alltså helt avgörande för att vi ska kunna anpassa vårt beteende till olika situationer. Att bara ha en kognitiv förståelse påverkar inte våra val. Det är därför därmed helt normalt, men vansinnigt frustrerande att veta vad man borde göra men ändå inte förmå sig att faktiskt göra det. Först när polletten ramlar från huvudet ner i kroppen har vi en komplett förståelse för vad vi behöver göra.

  • Comments(0)//www.psycoach.se/#post87

TED-talk om att ha fel

BeteendePosted by LinneaM Fri, April 29, 2011 16:52:42


  • Comments(0)//www.psycoach.se/#post78

När det verkligen gäller...

BeteendePosted by LinneaM Thu, March 31, 2011 13:52:31
Kan du tänka på en situation när du hade en enda chans att verkligen göra ditt bästa? En jobbintervju, tävling, dejt, audition eller någon annan situation där du verkligen ville visa dig från din bästa sida? Du har förberett dig och är helt redo. Men ändå blev det bara stelt och fel när du väl var där, fast du egentligen kunde mycket bättre? Vad är det egentligen som händer i en sådan situation? Och hur kan man göra istället för att vara så bra som möjligt, när det verkligen gäller?

Tänk dig att du sitter på en jobbintervju, välklädd och välförberedd. I ett försök att vara så bra som möjligt kanske du börjar undra "tog jag i hand lagom hårt, tycker hon att jag verkar trevlig, nu måste jag säga nåt smart, jag hoppas att hon inte ställer några jobbiga frågor, är jag tillräckligt bra...". Plötsligt är du helt insnurrad i dina egna tankar och lyssnar knappt på vad intervjuaren säger. Hur lätt är det att svara bra då?

Så fort du går ur din upplevelse och börjar försöka korrigera dig har du gjort dig en otjänst, även om du gör det med goda avsikter. Det som händer när vi vill för mycket är att vi börjar bedöma och korrigera oss själva utifrån och det är inte en optimal förutsättning för framgång, det är tvärtom en av de svåraste förutsättningarna att prestera under. Och när vi märker att det inte fungerar, så korrigerar vi oss lite till och den onda cirkeln är igång. Problemet är att strategin inte fungerar, utan bara förstör. Vi är nämligen som allra bäst när vi är helt naturliga, automatiserade och avslappnade. När det vi gör sitter i kroppen.
Tänk på Kajsa Bergqvist när hon hoppar över ribban i VM. Hon funderar inte över om hon ska springa med höger eller vänster fot först, hur hon ska lyfta höften när hon flyger över eller om hon ska landa med höger eller vänster axel först. Hon bara hoppar. Alla små detaljer har hon finjusterat under sina träningar, men under tävlingen, då är det inte läge att fundera över detaljer. Då är det bara att hoppa. Och det är precis likadant i ditt liv. Det är viktigt, ja helt avgörande, att du har övat och är förberedd, men när det verkligen gäller, då måste du släppa alla tankar och bara vara i stunden för att prestera optimalt.

Lita på att dina förberedelser gett resultat, släpp taget och var närvarande.

  • Comments(0)//www.psycoach.se/#post75

Självkontroll

BeteendePosted by LinneaM Mon, February 21, 2011 18:51:49
Vad är det som gör att vi ibland vill en sak men gör en annan? Att vilja träna oftare men ändå låta bli eller att inte lyckas sluta röka är två klassiska exempel. Forskning på området självkontroll visar att den kontroll vi kan utöva på vårt beteende fungerar ungefär likadant som en muskel. Det innebär att den blir utmattad av för intensivt användande och det kan vara en av orsakerna de brutna löftena om förändring.

När försökspersoner fått göra flera självkontrollskrävande uppgifter på rad har det visat sig att det blir svårare och svårare för dem att kontrollera sig vid andra, tredje och fjärde försöket. Det verkar alltså som att vi har en viss mängd självkontroll att röra oss med och att den behöver disponeras för att inte ta slut. Detta innebär att det kanske inte är den effektivaste strategin att sluta röka, börja träna och införa en daglig meditationsrutin samtidigt eftersom det kan leda till att självkontrollen "slits ut" och hela projektet går i stöpet.
Men det finns fördelar också. Det går nämligen att dra nytta av "muskel"-effekten för en muskel kan ju inte bara bli trött utan också tränas för att bli starkare. Det har visat sig att försökspersoner som under ett antal veckor fått öva upp sin självkontroll på något område, tex hushålla med sina pengar, även fått ökad självkontroll på andra områden som en bieffekt. De såg mindre på tv, studerade flitigare och åt nyttigare. Och det är ju glada nyheter.

Även om självkontrollen kan "ta slut" om den överanvänds går den också att öva upp och kan då till och med sprida sig till andra områden än det man övade på. Något att fundera på såhär i februari när nyårslöftena känns sådär lagom avlägsna...

  • Comments(0)//www.psycoach.se/#post71

Respektera belöningssystemet!

BeteendePosted by LinneaM Tue, March 23, 2010 10:44:08
I en välkänd studie kopplades el till njutningscentret i hjärnan på möss och lät dem själva styra stimulansen av området genom att trycka på en spak. Det visade sig att mössen blev totalt förslavade av hjärnans belöningssystem och oavbrutet tryckte på spaken hundratals gånger i timmen.

Även bland möss som knappt fått äta på tio dagar föredrog över 80% spaken framför mat och vatten, till och med möjligheten att para sig ignorerades till förmån för elstimulansen av hjärnan. Det slutade med att mössen ignorerade alla sina övriga behov och tryckte på spaken tills de kollapsade av utmattning.

Det går förstås inte att direktöversätta det här beteendet till människor men liknande beteendemönster finns hos exempelvis narkomaner, eller egentligen alla sorters beroendeproblem. Blir man tillräckligt beroende av sina kickar ignoreras alla andra behov.

  • Comments(1)//www.psycoach.se/#post31

Hjärnan och "efterrättsmagen"

BeteendePosted by LinneaM Fri, March 19, 2010 22:43:46
Har du varit med om att du ätit dig alldeles mätt på en god middag men ändå orkat med en bit dessert efteråt? Eller två? Hur går det till egentligen?

Jo, det kallas för smakspecifik mättnad och styrs av hjärnans belöningssystem som är känsligt för variation av olika sorters mat och olika smaker. Belöningssystemet aktiveras alltid när vi äter eftersom det är ett högst fördelaktigt beteende för artens överlevnad men belöningssystemet "tröttnar" på gamla smaker och ökar aktiviteten vid nya smaker. Ur ett evolutionshistoriskt perspektiv är detta användbart eftersom någon som bara äter blåbär löper större risk att drabbas av näringsbrist än någon som äter blåbär, nötter och kött.

Detta är förklaringen till att man väldigt lätt äter alldeles för mycket av till exempel lösgodis och julmat. Men det går också att använda till sin fördel för att undvika överätande. Istället för att köpa en stor lösgodispåse som trigga igång belöningssystemet med varje bit kan du välja att bara köpa en sorts godis. Hur många geléhallon kan man äta innan det blir tråkigt?
Vilken bild verkar godast?

  • Comments(0)//www.psycoach.se/#post29