Psycoach

Psycoach

********************

Positiv psykologi är vetenskapen om vad som skapar optimalt välbefinnande.
Psycoach är bloggen om positiv psykologi. Här kan du läsa om lyckoforskning, positiv psykologi, välbefinnande, kognitionsvetenskap, hjärnan, medvetandet mm.


Prova att göra en 30 dagars lyckoboost! Varje dag läser du om och provar att göra en övning som enligt lyckoforskningen ökar välbefinnandet. Vill du gå direkt till lyckoboostinläggen kan du klicka här. (Börja med #1)

Thank you for the music?

LivetPosted by LinneaM Thu, March 25, 2010 03:48:46
A man stood at the entrance to a Washington DC Metro Station on a cold January morning in 2007. He played six Bach pieces in about 45 minutes.
 
During that time, approximately two thousand people went through the station, most of them on their way to work.

After three minutes, a middle-aged man noticed there was a trained musician playing. He slowed his pace, stopped for a few seconds, and then hurried to meet his schedule.



4 minutes later: The violinist received his first dollar–a woman threw the money in the till and, without stopping to listen, continued on her way.



6 minutes: A young man leaned against the wall to listen to the performance for a moment, then looked at his watch and started to walk again.



10 minutes: A 3-year-old boy halted before the musician, mesmerized by the music, but his mother tugged him along impatiently. Finally, the mother pushed hard, and the child continued to walk, turning his head all the time to look back at the man. This action was repeated by several other children. Every parent, without exception, forced them to keep moving along.



45 minutes: The musician played on. Only six people stopped and stayed for a while. About 20 gave him money but continued to walk at their normal pace. He collected $32 in all.



1 hour: He finished playing, and silence took over. No one noticed. No one applauded, nor was there any sign of recognition. No one knew that the violinist was Joshua Bell, one of the finest musicians in the world. He had played one of the most intricate pieces ever written, with a violin worth $3.5 million dollars. Two days before, Joshua Bell sold out a theatre in Boston , where the seats averaged $100 each.



This is a real story. The decision to have Joshua Bell play incognito in the DC Metro station was organized by the Washington Post as part of a social experiment about perception, artistic taste, and people’s priorities.

The questions raised: In a commonplace environment at an inappropriate hour, do we perceive beauty? Do we stop to appreciate it? Do we recognize exceptional talent in an unexpected context?



One possible conclusion reached from this experiment could be: If we do not have a moment to stop and listen to one of the best musicians in the world playing some of the finest music ever written, with one of the most beautiful instruments ever made, then how many other things are we missing?

  • Comments(1)//www.psycoach.se/#post32

Reklam rätt in i hjärnan

LivetPosted by LinneaM Fri, September 11, 2009 13:14:00

Reklam påverkar oss. Det är det enda skälet till att den finns. Det är en stor industri som tjänar gigantiska pengar på kunskapen om hur människor tänker, fungerar och reagerar, både känslomässigt och kognitivt. Numera finns det till och med något som kallas neuromarketing som handlar om hur man effektivast påverkar hjärnan med reklam. Det läggs ner enorma summor på sådan forskning eftersom man kan tjäna tillbaka sina enorma summor och mer därtill på att veta mer om konsumenternas hjärnor än de själva.

Detta är förstås oerhört effektivt eftersom reklam är omöjligt att undvika om man vill leva ett normalt liv. Prova att under en vanlig dag vara extra uppmärksam och undersöka hur många reklambudskap du utsätts för på stan, i tidningen, på tv, bio, i affären, på radio, internet, i blevlådan, på lyktstolpar mm.

En snabb men ovetenskaplig google-sökning ger mig uppgiften att vi ser och hör över 6000 reklambudskap per dag. Upplever du 6000 reklambudskap per dag? Knappast, va? Vanligtvis reagerar man inte medvetet på budskapet men hjärnan observerar och sorterar informationen ändå (däför är neuromarketing mycket fiffigare än att fråga människor vad de tycker).

Det som jag tycker är så upprörande med reklam är just detta att det inte går att unvdika. Det är starka budskap vars enda uppgift är att påverka min hjärna och jag får inte välja om jag vill vara mottagare eller inte. Det är inte schysst. Det spelar ingen roll om man lyssnar aktivt eller inte, eller om man bara bläddrar förbi, påverkan sker i alla fall. Det är hela poängen med reklam.

Det talas ofta om reklamens påverkan på unga tjejers kroppskomplex och ätstörningar och många menar att det är väl bara att sluta läsa Vecko-Revyn om man mår dåligt av det. Men det är inte så enkelt. Det går inte ens en dag utan att vi matas med bilder på mer eller mindre nakna kvinnor stöpta i precis samma form och det är klart att det ger oss en helt ny referensram.

Reklamen gör stor skada genom att den förstorar vår jämförelsegrupp. Det räcker inte längre med att ha tuffaste klockan eller smalaste midjan på jobbet eller i vänkretsen, utan plötsligt utgör hela världen vår jämförelsergupp! Och inte nog med det, vi jämför oss dessutom med flera olika låtsasvärldar som vi ser på reklam, tv och film (där alla är rika och smala) och vi försöker likna människor på datamanipulerade bilder.

Det är inte konstigt att vi blir olyckliga när vi ständigt strävar mot mål som inte går att nå. Och även om det gick att nå målen skulle vi inte bli lyckliga då heller eftersom vi tror att fel saker gör oss lyckliga. Grundproblemet är att vi blandar ihop vad vi vill ha med vad vi behöver. Det är inte alls samma sak. Vi tror att vi vet vad som gör oss lyckliga med lyckoforskningen visar gång på gång att vi inte har en aning. Detta utnyttjas av reklambranchen. Vi suktas av saker vi inte visste att vi ville ha, men inte heller inser att vi inte behöver.



  • Comments(0)//www.psycoach.se/#post6