Psycoach

Psycoach

********************

Positiv psykologi är vetenskapen om vad som skapar optimalt välbefinnande.
Psycoach är bloggen om positiv psykologi. Här kan du läsa om lyckoforskning, positiv psykologi, välbefinnande, kognitionsvetenskap, hjärnan, medvetandet mm.


Prova att göra en 30 dagars lyckoboost! Varje dag läser du om och provar att göra en övning som enligt lyckoforskningen ökar välbefinnandet. Vill du gå direkt till lyckoboostinläggen kan du klicka här. (Börja med #1)

Den inre rösten

MedvetandetPosted by LinneaM Thu, October 22, 2009 21:46:31


Din inre dialog är det som du hör inom dig som dina tankar. Den är förstås helt beroende av att du har ett fungerande språk, och tvärtom skulle en störning på din förmåga till inre tal också störa dina språkfunktioner (ett exempel på oförmåga till normalt inre tal är Tourettes syndrom som gör att du inte kan reglera ditt inre prat utan okontrollerat släpper ut det).

Om man är döv och varken kan höra yttre eller inre tal, hur "låter" tankarna då? Är man döv från födseln får man ingen chans att utveckla "normala" språkförmågor eftersom man aldrig hör något man kan härma och lära sig. Har man aldrig hört några meningar, ord eller ens ljud är det omöjligt att föreställa sig sådant inom sig så döva människor kan därmed inte höra sitt inre tal. Däremot kan de se det om de lär sig teckenspråk. Döva människor talar alltså med sig själva genom att visualisera teckenspråk, och kan ibland också omedvetet "tänka högt" med händerna. Denna funktion, att visualisera teckenspråk, har i studier visat sig aktivera precis samma område i hjärnan som vid vanligt inre tal hos hörande personer!

Vårt inre tal används också när vi minns saker vi varit med om. Även om en stor del av våra så kallade autobiografiska minnen består av bilder så täcker bilderna bara platsen av minnet. Sjävla episoden, alltså vad som hände, minns de flesta genom att verbalt tänka igenom det. Våra minnen är alltså inte, som man kanske kan tro, stumfilmer vi ser inom oss, utan snarare en ljudbok med bildinslag.

Minnen och språk hänger också ihop på andra sätt och påverkar hur vi minns och beskriver våra minnen för oss själva. Om du växer upp i Sverige men i 20-årsåldern flyttar till Tyskland kommer du minnas dina barndomsminnen på svenska men komma ihåg allt som sker efter flytten på tyska! Det verkar dock ta ett långt tag innan allt inre tal blir "översatt" till det nya språket men forskning visar att ju yngre du är när du flyttar, desto snabbare kommer tankarna tänkas helt på det nya språket.

Språkets relation till medvetandet har diskuterats flitigt och den stora frågan är om språk är en förutsättning för medvetande. Jag ställde i förra inlägget frågan om det går att vara medveten utan någonting att jämföra med och förhålla sig. Frågan i detta inlägg är om det går att vara medveten utan att ett språk att uppleva sitt medvetande genom. Går det att vara medveten om sina upplevelser om man inte kan reflektera över dem? Är det medvetande om jag bara tar emot sinnesintryck utan att kunna tänka "så vackert" eller "det gjorde ont"?

  • Comments(0)//www.psycoach.se/#post18

Skador på medvetandet

MedvetandetPosted by LinneaM Fri, October 16, 2009 22:36:13
Olika hjärnskador kan ge upphov till mängder av underliga störningar i medvetandet och helt förändra hur man upplever världen. Alla hjärnor är unika och därför blir också varje hjärnskada unik och kan orsaka till helt skilda (kombinationer) av störningar. Det finns mycket som kan skadas bara inom det visuella medvetandet och jag beskriver nedan några sådana defekter och deras konsekvenser. Jag vill förtydliga att ögonen i samtliga fall är helt fungerande, det är bara hjärnans förmåga att uppfatta synintrycken som blir störd på olika sätt.

En användbar mänsklig förmåga är igenkänning av ansikten, som behandlas i en särskild del av hjärnan. När den skadas kan man drabbas av Prosopagnosia som innebär total oförmåga känna igen ansikten. En form av detta gör att hjärnan inte kan pussla ihop ansiktet till en igenkänningsbar helhet utan istället uppfattar det "Picasso-style" lite huller om buller, alternativt som helt blankt. En annan variant gör att patienten visuellt kan uppfatta hela ansiktet normalt men är totalt oförmögen att känna igen något enda ansikte, ens sitt eget. Det går lyckligtvis att känna igen anhöriga ändå exempelvis genom röst, doft och kroppsspråk.

Liknande störningar finns även för andra objekt än ansikten. Ett exempel är Visuell Associativ Agnosi som gör att man inte kan uppfatta eller identifiera det man tittar på. Märkligt nog kan många av dessa patienter interagera med sin omvärld ändå. Vederbörande kan alltså titta på ett bord med en massa saker på utan att förstå vad han/hon tittar på men ändå sträcka ut handen och lyfta upp någon av sakerna på bordet utan problem med motorik eller sakernas plats i rummet.

Detta har fått medvetandeforskare att fundera över om en omedveten del av hjärnan kan "ta över" när den medvetna perceptionsförmågan skadas. Det finns flera saker som tyder på det, bland annat tester man gjort på patienter som drabbats av Neglect.

Neglect innebär att patienten förlorar hela vänstra sidan av sitt synfält men också medvetenheten om den förlorade delen av synfältet. Patienten märker alltså inte sin förlust utan upplever sin halva verklighet som hel. Neglectikern ser bara halva sitt ansikte i spegeln (och därmed blir bara högra halvan sminkad/rakad/tvättad), läser bara högra sidan i böcker och äter bara maten på högra sidan av tallriken. Resten existerar ju inte. Att be patienten titta till vänster vore som att be dig att titta på den sextonde dimensionen, alltså helt meninglöst eftersom det inte ger någon anvisning alls.

Detta är kopieringsuppgifter gjorda av personer som lider av Neglect.


De tester man gjort på Neglect-patienter, som ger en antydan om en omedveten uppfattning av verkligheten, kallas "forced choise-task". Det kan gå till så att man har en liten lampa i den del av synfältet som testpersonen inte kan se på grund av sin hjärnskada. Lampan tänds och släcks slumpvis och testpersonen ombeds att svara på om den lyser eller ej. Det känns förstås helt meningslöst och omöjligt att svara på eftersom han/hon inte upplever någonting alls men svaren är fascinerande nog rätt i ca 80% av fallen!

Det finns också visuella perceptionsstörningar som gör att man förlorar förmågan att se
-alla färger
-rörelser (allt upplevs i stillbilder)
-skillnad mellan färg och form
-omgivningar (istället uppfattas ett objekt som "hänger i luften"


ANVÄND CYKELHJÄLM!!

  • Comments(4)//www.psycoach.se/#post16

Vad är skillnaden mellan att vara du och att vara jag?

MedvetandetPosted by LinneaM Mon, October 12, 2009 20:44:12

Eftersom man enbart kan uppleva sitt eget medvetande går det ju inte att vara helt säker på att andra människor har något medvetande. De skulle ju kunna vara så att alla andra bara är väldigt övertygande robotar eller zombies, det är ju omöjligt att veta... Finns det då något som kan hjälpa oss att ta reda på om andra människor har ett medvetande? Teorier finns det i alla fall.

Inom den kliniska medicinen definieras olika nivåer av medvetande (från koma till fullt medvetande) som förmågan att reagera på yttre stimuli. Men är en smärtimpuls verkligen samma sak som medvetande? Nej, eftersom en utebliven reaktion på stimuli inte alls behöver vara kopplat till medvetandet. Någon som är förlamad kommer inte reagera på fysiska stimuli och en döv person reagerar givetvis inte på ljud. Men medvetna kan de vara ändå.

En annan definition är förmågan att vara medveten om sig själv och sin omvärld, samt att kunna interagera med den senare. Men den definitioner faller när man börjar fundera över medvetandet i förhållande till sömn och drömmar. En sovande människa är inte det minsta medveten om sin omgivning, men vid fullt medvetande i sin dröm.

Att vi inte kan "besöka" varandras medvetande kan skapa problem i många olika situationer eftersom medvetandet inte syns på utsidan. En till synes medvetslös person kan vara medveten vilket är fallet i "Locked-In Syndrome". Där är patienten totalt fysiskt förlamad men har kvar sina mentala och intellektuella förmågor. Detta gör att patienten är inlåst i en kropp som inte fungerar vilket innebär en total oförmåga att kommunicera med andra och dessutom full medvetenhet om detta. (Ett känt fall av detta är journalisten Jean-Dominique Bauby som efter en hjärnblödning förlamas i hela kroppen utom ena ögonlocket. Genom att blinka sig genom alfabetet skrev han sin memoarbok "Fjärilen i Glaskupan".)

Även hos friska människor som både kan röra sig, konversera och uttrycka känslor är det svårt att förstå vad som sker på insidan. Eftersom vi är begränsade till vårt egna medvetande är det omöjligt att vara helt säker på huruvida någon annan har ett medvetande, och i så fall hur det skulle kännas att vara den personen. Det verkar ju i alla fall som att det finns gemensamma saker på insidan av alla människor; känslor och upplevelser av olika slag. För att kunna studera dem hos varandra måste vi göra något så omständligt som att prata om dem. Tyvärr är ord ganska kantiga när de ska förklara så abstrakta och odefinierbara saker som känslor och subjektiva upplevelser. En beskrivning av en känsla är ju inte alls samma sak som själva känslan. Ofta uppstår missförstånd, antingen för att det kanske inte ens finns ord som räcker till, eller för att orden innebär något annat för den som lyssnar. Sådant som är självklart i ett medvetande behöver heller inte vara det i ett annat. Så även om vi förutsätter att alla människor har medvetanden är det omöjligt att veta hur någon annan upplever världen genom sitt subjektiva medvetande.

  • Comments(2)//www.psycoach.se/#post15

Cogito ergo sum

MedvetandetPosted by LinneaM Sat, October 10, 2009 15:06:56

Hur det mänskliga medvetandet fungerar är en stor vetenskaplig gåta. Trots att vi numera vet en hel del om hjärnan (i alla fall jämfört med tidigare) är det ett mysterium hur fysiska hjärnceller och elektriska impulser dem emellan kan framkalla något så abstrakt som en subjektiv upplevelse. Det går inte att hitta medvetandet genom att studera hjärnan och det är mot fysikens lagar att en fysisk hjärna skulle kunna framkalla något "icke-fysiskt" som ett medvetande.

Medvetandet är ju alldeles självklart såtillvida att alla människor konstant upplever det, men vetenskapligt har vi inte ens lyckats definiera vad det är, än mindre förklara hur det fungerar. Ett av de största vetenskapliga problemen är att medvetandet är just subjektivt, alltså upplevs ur ett förstapersonsperspektiv, medan vetenskapen alltid studerar fenomen objektivt från ett tredjepersonsperspektiv. Med rådande teknik och vetenskapliga regler går det inte att studera något annat medvetande än sitt eget och det duger inte i vetenskapliga sammahang.

Antingen måste vi få fram utrustning som objektivt kan studera andras medvetanden, eller ändra på det vetenskapliga kravet på objektivitet. Inget av detta verkar vara aktuellt så vi fortsätter leva i ovisshet, även om det numera forskas på området. Vetenskapen om medvetandet har bara funnits i ca 10-15 år eftersom det innan dess länge ansågs som flummigt och tabu både inom psykologi och neurovetenskap.

Däremot har man länge intresserat sig för medvetandet inom andra områden, som filosofi. Eftersom vi inte har några vetenskapliga svar om vad medvetandet är och består av eller hur det fungerar och är uppbyggt är det fritt fram att skapa egna teorier, vilket många har gjort.

Kanske är den mest kända teorin Rene Descartes (1596-1650) "cogito ergo sum"/"jag tänker alltså finns jag". Han valde att ifrågasätta allt, även det som vi tar för givet genom att ställa frågan vad kan vi veta med absolut säkerhet? Kan vi exempelvis lita på att världen vi ser och upplever existerar? Nej, inte enligt Descartes, för världen skulle ju kunna vara en illusion (allt känns ju verkligt utan att vara det när vi drömmer, varför skulle det vara skillnad när vi är vakna?). Genom att ifrågasätta allting kom han fram till att den enda vi med säkerhet kan veta existerar är vårt medvetande. Även om allting jag upplever är en illusion kan jag åtminstone vara säkert på att jag upplever illusionen, att jag är vid medvetande. I Decartes klassiska "cogito ergo sum" är betydelsen av cogito/tänka alltså vidgad så att innebörden snarare är "jag upplever alltså finns jag".

  • Comments(0)//www.psycoach.se/#post14